Nytt liv från och med nu

 
Hur ska jag börja det här... Nåja de får väl bli som de blir.
Från och med i måndags den 11 augusti tog ett stor del av mitt liv slut och de är något som gjort mig sjukt ledsen. Jag har gråtit så mycket att jag inte kunnat andas och jag har skakat så mycket så de känns som en jordbävning. 
Vad jag vill säga med den här texten är att jag orkar med all skit pga alla som hjälper mig igenom sånna här stunder och tider. 
Måste nog säga att de här var den mest depprimerande sommaren jag haft hitills. De kommer fler sommrar och förhoppningsvis är dem bättre. 
Jag känner att jag har fallit tillbaka på marken igen och har svårt att komma upp. Denna gång är däremot annorlunda för nu vet ett flertal vänner om de. Att få sms på dagen när jag gråter där de står att allt kommer bli okej och att alla finns där för mig, är de underbaraste som finns just nu. 
Jag är tacksam för er och vet faktiskt inte vad jag hade gjort utan ert stöd. 
Mitt liv har fått en förändring som många ungdomar gått igenom. De suger sjukt mycket men de är något man får ta tag i och leva med. Förhoppningsvis kommer jag må bättre rätt snabbt nu när jag har insett hur de ligger till. Hemskt eller inte hemskt men jag förstod att detta skulle hända. De gör kanske inte allt så mycket bättre men de hjälper att jag var hyfsat beredd.
Mina föräldrar ska skiljas och pappa köpte igår en ny lägenhet. När han flyttar vet jag inte. Snart hoppas jag.
Klara inte av min kaos familj längre. Önskar jag hade en enda glad och mysig riktig familj men sånt kan jag endast drömma om. Nu kommer jag ha två familjer...de funkar väl. 
 
 
Två nya kapitel börjar i mitt liv nu, gymnasium + seperata föräldrar, och jag ska göra de bästa av mitt liv. Jaja jag kommer fortsätta gråta ett tag framöver förmodligen men men. Vem skulle inte göra de?
 
Tack så jävla mycket till mina vänner och min syster som jag alltid kan snacka med. 

Människor helvetes människor

Jag är så jävla piss arg på människor. Att vissa ska behandla andra som skit, som en docka, som ingenting. Sen får andra hjälpta till, reda upp allt och trösta medan dem dåliga människorna bara går sin väg och bryr sig inte. De gör mig så sur! Önskar att sånna människor inte existerar. Mår fan illa av att tänka på hur dem behandlar andra. 
Jag är så jävla irriterad. Hur kan man behandla folk som luft. Tar men ger inget tillbaka. Kanske var ett dåligt exempel med luft men ni fattar. 
På riktigt hur kan man?! 
De positiva i allt är att få se dem som verkligen bryr sig och tar hand om dem som blir behandlade som inget. Sånna typer av människor är sjukt fina och underbara. Vill bara ge alla bra människor en kram och massaaaa godis. 
Borde ta bort alla äckliga och hemska människor från världen och sätta dem på någon jävla annan planet. 

Kärlek till er killar och tjejer som alltid finns där för andra och hjälper till. 



Falska människor

Omfg vad jag är trött på så falska människor som går och snackar som om dem vet allt. Det härliga är att allt som sägs är så jävla osant. Dessutom att man inte vågar gå fram till mig och snacka är så fegt så jag vill dö. Inte ens ett ynka sms. Jag blir bara så irriterad och vill döda någon! Okej inte döda någon... Om någon nu verkligen vill snacka skit om mig så säg sanna saker. Kom inte på massa lögner eller hur man har "uppfattat" mig. Säga att jag är falsk gör inte er äkta. Vad har jag gjort? Inte ett skit. Vad har ni gjort? Så jävla mycket. Skaffa ett liv. 
 

Tänk positivt!

Jag orkar inte med mig själv längre! Sitter och försöker skriva ett inlägg och vet exakt vad jag ska skriva. MEN jag vet aldrig hur jag ska börja. Raderar bara allt och gör om. Blir inte ens nöjd men blir så irriterad att jag publicerar skiten ändå. Sämsta tålamodet. Blogga är inget jag tycker är jätte kul längre men jag vill ändå inte sluta. #livetsproblem.
 
Idag har jag haft simmning med klassen. Förut avskydde jag det här med att alla ser hela kroppen och att simma. Nu bryr jag mig inte ett skit och tycker att simma är kul! Man behöver inte göra det värre än vad det är. Jag tänkte alltid negativt på allt och alla förut, haha glad tjej, men på senaste tiden så har jag verkligen mognat. Jag tar livet som det kommer ;) Har bättre självförtroende och blivit allmänt gladare.
Oj nu när jag läste igenom det här så känns det som om jag var ett emo och hatade livet. Nej gud nej! Men jag har som sagt börjat tänka positivare och är happy! 
 
Det här var inte alls det jag ville att inlägget skulle handla om... Fan jag suger på att blogga. Lyckas inte ens hålla mig till ämnet utan att börja skriva ner mina jävla tankar!
Hörs :*
 
 
 
 
 

This is do or die. This is the winner takes it all

 
Jag vill verkligen inte till skolan imorgon! Längtar så mycket till gymnasiumet och fylla 18. Det första jag ska göra när jag blir 18 är att pierca naveln, göra en tatuering som jag verkligen vill ha, resa någonstans och bara vara fri. Jag är så trött på att vara "liten" och inte får bestämma något själv. Kan inte förklara vilken ångest jag får av att bo här hemma ibland. Vill flytta och leva själv eller med någon vän! 
Anledningen till det här inlägget är att jag drömmde att jag och Stina rymmde, haha lol, och tog ett tåg upp till något ställe i Sverige och vi bodde där. Vi va typ uteliggare men vi fick vänner och bodde med dem. Det va så jävla skönt att vara fri. Hade ingen kontakt med någon från tyresö. Vi blev typ efterlysta och polisen hittade oss efter ett tag. Vi skulle ändå ha åkt hem förr eller senare. Det va en ganska så smått underbar dröm, om man bortser från uteliggar delen. 
Hörs :*
 

Från botten till toppen

Fick lite tråkigt så jag började läsa min privata blogg. Jag har den för att kunna skriva av mig. Får nästan panik om jag inte gör det! Skriver saker som jag aldrig skulle kunna skriva på en öppen blogg där alla kan se. Jag har inte skrivit på den bloggen på ett tag och det känns bra. Men jag bara satt och skrollade igenom alla inlägg och fick en åteblick på hur dåligt jag faktiskt har mått. Hur saker har varit så hemskt. Jag är så sjukt glad att jag fortfarande lever och hur mycket bättre mitt liv är. Jag har blivit så mycket starkare och när saker händer så sitter jag inte gråter längre. Sitter fan och garvar åt hur saker kan fucka up sig och hur löjligt det är. Man lever en gång. Tänker fan inte slösa det på att må dåligt. Om någon med självmords tankar läser det här ska ni veta att om ni bara håller huvudet högt så löser sig skit. Visst det kan ta flera år men det löser sig. Spela roll om ni hinner bli 50 år. Ni kommer vara lyckliga när ni är 50 år! Ni kommer vara glada att ni lever. Jag känner vissa som kommer läsa det här inlägget och hur dåligt dem mår över saker. Men oavsett hur svårt saker blir så försök tänka positivt. Även om ni har blivit misshandlade osv så se det positivt. Ni kommer vara så starka efteråt. Ni kommer våga slåss tillbaka. Blicka framåt i livet. 
Ni som känner mig kanske inte tycker att det verkar som om jag har mått så dåligt. Ni kanske vet att jag har varit lite nere någon dag i skolan eller lagt ut någon depp bild. Men det har varit så mycket värre än bara lite nere och en depp bild. I vilket fall så mår jag så mycket bättre idag och allt är rätt så bra! Sen finns det väl vanliga problem som alla tonåringar har. Men sånt är livet. Dem kommer alltid dyka upp. 
 
Blev bara tvungen att skriva av mig...
Hörs :*

This is life I guess

AH!! Har sån panik! Om några veckor börjar världens sämsta årskurs... 9:an! Fan jag skulle hellre skulle dö än börja 9:an. Lite överdrivet kanske men har sån himla ångest. Har aldrig haft sån har ångest över något förut! Ingen tycker väl det är kul med nationella prov hela tiden men det är de att jag kommer inte klara av det! Nu i sommar fick ju jag reda på att jag har järn brist och har fått tabletter som jag ska ta varje dag. I september ska jag tillbaka till läkaren och se om något har förändrats. Jag har inte tagit dem där tabletterna så speciellt bra! Jag skulle också ha börjat träna tre gånger i veckan och ändrat så jag får en nyttigare kost. Det gjorde jag första veckan. Sen sket allt sig. Min läkare kommer dampa sönder hehe. Av järn brist så får man ju inlärnings problem och koncentrations problem och blir lätt trött. Jag vet att jag har svårt att lära mig osv men har aldrig tänk på det så. Jag hänger inte med i skolan och jag vet inte vad jag ska göra! Det är inte så att jag inte vill ha bra betyg men jag klarar inte av det men varken mina föräldrar eller lärare verkar förstå det!! Jag somnar nästan i skolan och det gör allt mycket svårare! Jag börjar tröttna på att höra "jo, det är bara att kämpa på och gå och lägga dig tidigare så löser allt sig ska du se" Jo tack som om jag inte försöker. Jag kan gå och lägga mig 8 på kvällen men somnar nästan ändå i skolan. Jag klarar inte av det här!! Att jag dessutom har världens press hemifrån gör inte saken bättre. Min syster gick ut nian med nästan A i allt! Om jag inte får typ A i allt så kommer vi kanske inte åka utomlands nästa vinter!
På toppen av allt det här så flyttar jag mitt bland alla proven också. Kommer inte ha något socialt liv tills nästa sommar... Hej då livet liksom. Om någon vecka kommer en fotograf och fotar huset och i september börjar vi sälja. Kul...
Men ärligt! I slutet av nian så kommer det vara galet! Jag kommer plugga typ skit mycket + jag kommer få höra tjatet från min mamma att jag måste fixa i ordning rummet. Svårt att förklara hur jobbigt det kommer bli.
Jag kommer kanske inte komma in på någon bra linje. Jag vill gå media i Nacka men mina föräldrar är totalt i mot det! Dem vill att jag ska gå någon linje med stor brädd men jag kommer kanske inte komma in på någon sån linje! Jag vill inte gå ekonomi eller något sånt där trist och sluta som min mamma som jobbar på ett kontor. Nepp sån vill jag absolut inte bli! Klarar helt enkelt inte av sånt. Kommer gå in i väggen efter en vecka! Jobbar hellre i en kassa och har längre lön.
Är faktiskt skit rädd för att jag kommer få ett jätte dåligt jobb och ha en låg lön. Såklart vill jag ha ett bra jobb med så hög lön som möjligt!!
Åhh jag hatar mig själv. Nej! Jag hatar min hjärna! Haha! Lite smått sant.
Kommer aldrig klara av nian och komma in på en bra linje.
Ska väl inte säga "aldrig" (never say never!) men känns så just nu.
Hörs :*


Fuck cancer

Konfirmanden mig igår!! Fick massa fina smycken, pengar och en parfym. Av min familj fick jag en biljett för att antingen gå segel-hund-häst-skid läger... Dem vill såklart att jag väljer seglings läger. Fy fan va jag hatar deras present! Haha okej den är inte lika dålig som Linnea fick av hennes föräldrar ;)
Kommer inte gå på något läger iaf.

Min favorit present va ett halsband med ett hjärta från min farmor. Inte bara för att den är väldigt vacker utan för att hon berätta en jätte fin historia om min farfar som fick mig att bli tårögd.
När min farfar levde så va han en guldsmed och gav mig ett guld hjärta, halsband, som present (tror det va doppresent). När vi flyttade till dit jag bor idag så hade vi inbrott och mitt halsband blev stulen. Min farmor tyckte jag borde få ett nytt men har väntat med att ge mig halsbandet.
För länge sen gjorde farfar en guldkedja men tyckte att den blev lite för tjock så han gjorde en till som blev tunnare. På halsbandet jag fick är den tunna kedjan. Han köpte hjärtat, säte på den på kedjan, gav till min farmor och sa "här har du mitt hjärta".
Jag kommer få den tjockare kedjan också men min farmor ville ha kvar den ett tag. Hon berättade historien MYCKET bättre än vad jag precis gjorde men kommer inte riktigt ihåg allt hon sa.
Halsbandet är mitt enda minne av farfar som är kvar.
Saknar honom jätte mycket även fast han dog 99, när jag va ett år. Lärde aldrig känna honom men efter allt som farmor och pappa har berättat så verkade han som den snällaste personen som finns. Önskar att cancer inte finns.


Sämsta dagen...

Idag va sämsta dagen på länge. Gick på en lektion, fick håltimme och stack hem innan nästa lektion. Jag satt med Linnea, Mimmi och Christina och Linnea satte på suicide, kan länka senare, och jag bad henne stänga av men hon ville inte. Hon visste att jag mådde skit den morgonen och tänkte gå hem efter so:n. Gick iväg och en stund senare kom Tess, Fanny och Carro och undrade varför jag stod där. Jag blev sjukt ledsen och klarade inte av att vara kvar. Gick och träffade Stina och sen stack jag hem. Mår bättre just nu och så länge jag inte hör suicide så är det lugnt. Berättade för Linnea, Carro och Matilda varför jag mår dåligt. En sak ni kanske inte vet är hur nära jag har varit på att ta självmord. Men det va ett år sen och jag mår mycket bättre nu! Kanske inte perfekt men bättre. Det va just därför jag inte ville höra den. Får mig bara att tänka på hur jag mådde för ett år sen :(
Linnea du får inte tro att jag är arg på dig men jag vill bara inte höra den! Tro verkligen inte att jag är arg på dig! <3

En killkompis är dessutom sur på mig. Vet inte vad jag ska göra för att få honom glad. Åh!!


Det känns verkligen som om varje inlägg jag gör är fett deppiga!! Men det är min blogg och jag måste skriva av mig... Förlåt för allt depp, jag ska försöka vara positiv hela sommaren!
Så min sista riktiga skoldag sög men snart är det sommarlov!
Har verkligen varit en jätte dramatisk vecka. Slagsmål, stölder, bråk, depp, lärare som gråter och massa annat! Herregud! Allt måste verkligen hända dem sista dagarna... 

Hörs :*


Patetiska

Måste bara säga OMG. Är så jävla sur på några så kallade "vänner". ÅH! Vill bara slå dem. Men nej sån är inte jag ;) Dem har gjort en sjukt elak sak mot en annan vän. Vet att dem är ganska stökiga men trodde aldrig att dem skulle göra något sånt här! Så jävla lågt. Dem har lagt ut en sjukt taskig bild på en vän på deras Instagram och det är inte allt. Om ni visste hur den såg ut så skulle ni fatta. Dem har snott prylar och skyller på henne osv. Blir ett mötte imorgon med rektorn och allt. Herregud asså.
Jag ska inte vara med men dem ska snacka lite om pengar som dem tjejerna är skyldiga mig och massa andra.
Har ingen aning om hur det här kommer sluta men det känns verkligen kaotiskt.
Tycker så synd om hon på bilden :(
Aaahhh kommer inte vara vän med dem något mer iaf.


Flytt?

Känns som om jag bloggar om det här ämnet hela tiden men jag tänker på det rätt så mycket. Eller okej min familj bråkar ganska mycket om det. Pappa vill inte bo där mamma vill, mamma vill inte bo där pappa vill, Felicia vill inte flytta, fult eller för dyrt och jag vet inte vad jag vill. Skulle kunna flytta men vill inte bo i ett hus där någon annan har bott i eller i ett område där alla hus ser typ likadana ut, strand området. Vet att mamma har tänkt lite på Nacka. Skulle kunna tänka mig att bo där men det känns tråkigt att behöva byta skola sista året. Om jag går kvar, skulle kunna göra det, så tar det mig en timma innan jag kommer fram. Vet inte om det är värt det. Felicia tar studenten nu så hon behöver inte tänka på det. Skulle vara ganska kul att flytta ifrån Tyresö! Är sååå himla trött på att se samma sak 24/7. Känner mig riktigt trött på att bo i Tyresö. Vill bara inte flytta ifrån alla vännerna :( Har seriöst ångest över att flytta. Vet verkligen inte vad jag vill! Vill både flytta och stanna kvar. ÅH panik! 
Gammal bild

Tack ♥

Måste bara säga tack till en kompis! Jag har mått skit dem senaste dagarna, har tänkt så himla mycket på en sak. Men han har verkligen tröstat mig och jag mår bättre just nu. Känns bara så skönt att prata ibland. Det är så himla skönt att kunna prata med någon när jag mår dåiligt. Blir bara glad och får tillbaka lusten att leva. Han vet bara en liten bit av hela händelsen, den som mina vänner vet om, men det räker för att kunna snacka i timmar. Önskar nästan att jag kunnde berätta alltihop men är tyvär för rädd för att göra det och vill kunna träffas utan att människor ska tycka synd om mig. Det räker med att jag sitter och tycker synd om mig själv. Vill inte höra massa tjat om hur jag mår osv. Vill bara ha tröst. Har fått det av honom och är sjukt taksam för det! 
Hoppas du läser det här!

Trött på allt

Har precis lagt mig i sängen med min lilla hund och bara tar det lugnt. Blev helt plötsligt jätte irriterad på hela världen och känner att jag hatar alla. Hahaha men jag började tänka på saker som hänt i världen, människor jag känner och mig. Ahh hatar att vara deprimerad! Sånt har vi haft nog med lilla hjärnan ;) Nu ska vi vara glada! Tvingade mig själv att sätta på glad musik och skriva ett weird depp inlägg.
Okej en liiten minimal sak har hänt men herregud jag vill inte deppa över det! Egentligen är det inget att ens tänka på men jag är sån som kan överdriva väldigt mycket ibland, hehe. Det är ett litet kill problem (bilden kanske förklarar). Men nej usch det är inte ens viktigt! Herregud varför är jag deppad...
Fick lust att skriva av mina konstiga depp känslor!
Ses :*


Kill me...

Jag orkar inte!! Jag har nyligen börjat känna en tjej. Jag har umgåts med henne i max 2 veckor. Sen har jag skrivit med en kille i typ 2-3 dagar. Både jag och tjejen har gjort det. Vi tre bråkar redan... Killen och tjejen skulle träffas och han sa till mig att han tyckte hon var lite på och går rätt så fort fram och att det kunde kännas lite läskigt men att han inte brydde sig. Då sa jag bara det till tjejen och det var ju inget elakt? Han ville ju ändå träffa henne och jag tycker det är gulligt. Men då har tjejen misuppfattar allt och tror att han typ hatar henne. Så nu är killen skit arg på mig. Men dem fattar ju inte!! Jag tyckte att det va gulligt att han sa så. Men då blir jag den bitchiga... ÖH DÖDA MIG. TYP NU. Ingen av dem verkar ju tro på mig... Alltså jag orkar verkligen inte. Känns som om bara för att jag tydligen gjorde världens minsta fel så får jag all skit på mig. Jag slår vad om att killen har gjort mycket värre saker...
 
Blev tvungen att skriva av mig...

I feel like writting this in english

Det här blev en deppig kväll. Fick veta en ganska hemsk sak som har hänt en vän så blev skit ledsen :( Sen blev en annan person lite sur på mig för något personen tror jag kommer göra! Jag kommer absolut inte göra det. Vill bara att alla ska vara glada! Haha men sant ju. Kan som vanligt inte sova så jag kände för att blogga! Har inte ens något att berätta :(

Såg en kommentar där en tjej frågade om bloglovin bytte så jag tänker bara säga att jag inte håller på med bloglovin! Orkar inte hålla på med det.

Skulle ha kollat på shrek innan men internatet hemma kände för att svika mig och slutade fungera! Blev ingen film utan jag låg i sängen hela kvällen och smsade med lite vänner. Skönt ändå :)

Nu ska jag göra ett försök att somna!

 


RSS 2.0